Nu har jag typ bara 50 sidor kvar i boken, och tårarna kommer närmare och närmare för varenda jävla ord jag läser. Jag tvingar fan mig själv att inte läsa, för jag vet att jag inte har någon ny bok innan jul.

En mor ska förlora sin dotter. Hennes dotter, som hon sett ligga dödssjuk på sängen av cellgifter.
Hennes dotter, som gråtande visade henne stället där bröstet tidigare satt och som nu liknar ett hopsytt blixtlås.
Hennes dotter, som hon hoppas inte ska behöva lida länge till.
Det borde antas en lag mot att mödrar ska få se sina barn lida.