Boken är nu äntligen utläst, och det tog mig evigheter.
Men jag har aldrig läst en bättre eller ärligare bok.
Och det är helt sjukt att Jim's nattliga mejl, som från början skickades till 120 hem, nåddes av nästan 4000 läsare när han skrev sitt sista brev.

Här är då några av mina favoritcitat:

March 3, 2004
My beloved Cecily died this morning, March 3, at 8:05 a.m. She was a brilliant actress and acting coach, a highly respected and beloved casting director, and she was, with our two-and-a-half-year-old daughter, the light of my life. She died peacefully, quietly. I was by her side, where I have been for nineteen years.

April 9, 2004
About two months after Cec and I began dating, I went back to Texas for a family reunion. It was a campout at some lake, and two or three times a day I would walk a mile each way to a phone booth to call Cec. We were still a new couple and we couldn't go long without talking to each other. (Eighteen years later, I was on location in Mexico and we still had to talk to each other about five times a day. So much for losing interest.)

April 20, 2004
I always said that when my time came, I wanted my ashes scattered in Monument Valley. Now, though, I think I'd prefer to have them in Fern Canyon, near the girl who gave me Monument Valley.

May 4, 2004
Never, ever tell anyone you're feeling better. Sometime within the next day, you will certainly find out just how better you ain't.

May 17, 2004
I sure loved my old man. And I sure loved my sweet wife. And nothing can adequately describe how I miss them. Hold tight to those you love. Hold tight.

June 8, 2004
One may be the loneliest number, but there's an equation that's lonelier still: 2 - 1 = 1.

June 20, 2004 Father's Day.
This morning I talked to Maddie on the telephone. She said, "Happy Father's Day." I melted into a formless lump of protoplasm. This was my first Father's Day as a single father and my first Father's Day without a father.

August 12, 2004
I often have treated myself to something special on my birthday, but the one thing I truly wanted today was to share it with a girl who had chocolate eyes and a bewildering sense that I was it for her. I didn't get that. But I did get "Happy Bithday" sung to be by her chocolate-eyed daughter. And that, my friends, was a birthday.

August 26, 2004
We talked together and with all the gang for an hour or two. Finally the girl said she needed to go, so I walked her to her car and asked if I could call her sometime. She said yes. Three years, eight months, and eleven days later, we were married. Eighteen years, six months, and six days after that first night, it came to pass that we were parted, for the first time and forever. That first night was nineteen years ago tonight, August 26, 1985.

October 27, 2004
Today is my father's birthday. He would have been eighty today, had he lived, and I would have had him for five months and eleven days more. Except for the year I was in Vietnam, this is the first birthday I have not talked with him, not told him how much I loved him, how much of my strenght and whatever decence I have I took from him. Nothing in my life has made me prouder than being James Norman Beaver Jr.

October 27, 2004
I wrote on that first night, "Cecily's gonna beat this. You watch." I was wrong.

Konstigt not irriterar det mig aldrig att jag hittar en ny bok att läsa typ varannan vecka.
Men den här ska jag läsa innan jag läser The Host.
Har även en känsla av att den inte kommer vara så tjock.

Den förra Nicholas Sparks boken jag läste, även den enda, är A walk to remember.
Var då inte hundra på att jag tyckte om hans sätt att skriva på, men älskade ändå boken.

Igår kollade jag på Dear John, och jag kunde inte sluta gråta.
Fan löjligt.
Men så är det.
Och nu ska jag läsa boken.
80 kronor kostar den, plus frakt, och innehåller 338 sidor.
Men jag gillar inte omslaget.
Men omslaget som finns på bokia och amazon är underbart.
Kanske ska beställa därifrån?
För antar att den inte finns nere på stan.
Det måste jag kolla.
Men om jag beställer från internet så måste jag ner på banken och sätta in pengar på kortet.
Men det måste jag egentligen ändå.


Älskar omslaget. 

Det är seriöst inte normalt att få tårar i ögonen på sidan tre av en bok.
Men jo, i John Winchester's journal fick jag det.
Och har haft det sedan dess.

Hittade boken online, så sitter och läser den.
Jag förstår helt plötsligt John så himla mycket bättre nu.
Har aldrig tyckt om honom - förutom i ett avsnitt. Eller ja, två.
Har läst typ 25 sidor, och har kanske 200 kvar.
Kommer jag gråta mer?
Definitivt. 



November 16, 1983
Dean still hardly talks. I try to make small talk, or ask him if he wants to throw the baseball around. Anything to make him feel like a normal kid again. He never budges from my side — or from his brother. Every morning when I wake up, Dean is inside the crib, arms wrapped around baby Sam.
Like he’s trying to protect him from whatever is out there in the night.

I took the boys, said good-bye to Missouri, and got the hell out of Lawrence.
If I never go back, it’ll be too soon.
Not for Dean, though. The first thing he wanted to know was when we would go home. But we don't have a home anymore, Dean.

November 20, 1983
Dean walked out of the roadhouse right when I put the final bullet into the shape-shifter's head. And he said, Why'd you kill him, Dad?
How am I supposed to answer that? Because he wasn't a man, he was a monster who looked like a man?
My boy walked out the door and saw me shoot someone in the head.
Maybe I'm the monster who looks like a man.

December 25, 1983
Mary will never see Dean hit a home run.
She'll never see Sammy walk, or hear him say his first words. She won't take Dean to his first day at school, or stay up all night with me worrying the first night he takes the car out. It's not right that she's not here, and that's all I could think about today. I am so angry I can barely see straight - I want my wife back.

December 29, 1983
Dean hasn't been the same since he saw me kill that shape-shifter. I don't know how to talk to him about it. He's not even five years old. What do I say to him? How old does he have to be before I tell him the truth?

May 17, 1984
Sammy took his first steps yesterday. He walked toward Dean, then fell flat on his face and started crying. Life is though, kid. Do I sound like a proud Dad? I am.



Sen har jag inte kommit längre.
Men bra är den, och kommer läsa mer idag.
Men måste läsa VD också.
Haha av någon anledning har jag alltid kunnat läsa två böcker samtidigt.
Man läser någon bok i skolan, och så läser man en hemma.
Jag har aldrig blandat ihop böckerna, som många andra gör.
Nu läser jag två böcker hemma, och det kommer gå lika bra som alltid x)

Jag har fått min The Host idag.
I'm in love.
Men det har jag alltid varit i den här boken.
Jag älskar det nya utseendet, dock.
Och jag älskar kapitlet Alone.
Man får fram en helt ny sida av Mel, och jag älskar den.
Jag älskar att hon klappar till Jared.
Han förtjänar det.

Jag skulle hålla mig tills jag faktiskt kommer till det kapitlet, för jag har planer på att läsa om boken.
Tänkte börja idag.
Men jag får böcker som jag faktiskt inte läst på fredag, så ska läsa dom först.
Så jag kunde inte hålla mig från att läsa kapitlet, och jag grät lite grann.
Bara lite.

Och jag älskar intervjun som är med i boken.
Och jag älskar vad SM säger om Ian.
Även om hon inte nämner något namn, så är det självklart att hon snackar om Ian.

Men min favoritsida är nu en ny sida.
Nu är det 572, inte 570.
Dock börjar favoritkapitlet på 570.


I remember her reasoning. I remember how she made the decision to die to let me live: she couldn't exist at the expense of someone she loved.
And now I'm supposed to do this - live at the expense of her life?
How is this the happy ending? With me the monster who lets my friend, my very best friend, die for me?

"Mel, I love you, I love you."
This is Wanda's gift to me, paid for with her silver blood. Jared and I, put together again as if she'd never existed. As if she hadn't saved both of us.

I wish I could hear Wanda telling me that everything is okay. I promised her I would be happy, but I don't feel happy. Just lonely.

I don't even want to think about Ian. He doesn't love me the way Jamie does. I don't think Ian even likes me. He might actually hate me. Or he will, when he wakes up and she's gone.
I promised Wanda I would try to take care of Ian, but I feel in my bones that he won't allow that.

I am afraid to see his bright blue eyes, because I know how the pain will look in those eyes.

He still doesn't speak, and I start to wonder if he simply can't. If there are no words for the pain that is so easy to read, now, in his eyes.

Jag har seriöst gåshud. 
Men dom måste byta Jared mot Ian.
Kom igen, Jared Padalecki som Ian?
Vart är det svarta håret, dom blåa ögonen?
Inget av det som finns på Ian O'Shea finns på Jared.
Så är det bara.
Och The Seeker är ju förfan inte blond!
Allt annat - perfekt.
Till och med Misha som Doc.



Nu vill jag ha min bok.
Bara typ 2 veckor kvar...

Igår kväll läste jag ut Änklingen.
Bra bok, men definitivt inte bättre än En sorts kärlek.
Visst, jag var lika förbannad i den här boken, och på bara ett ord så kunde tårarna komma.
Men, första boken var ändå tusen gånger bättre.

Nu har jag alltså ingen bok att läsa.
Dock läste jag mina favoritsidor i The Host när jag låg i badet.
Det är ju som sagt var den boken jag tar fram om jag inte har något annat att läsa.

Funderar på om jag äntligen ska ta och läsa Jag Överlevde.
Boken har stått i bokhyllan sedan mitten av nian, men har inte läst den än.
Har inte varit på humör att läsa en andra världskriget bok.
Men, måste ju läsa den någon gång, så varför inte börja nu?

Idag ska jag gråta till Micke och Molle.
Jag skiter i att jag inte är sjuk, favoritfilmen från barnsben tänker jag kolla på ändå.
Haha det skulle inte förvåna mig om jag kommer ihåg sångerna och replikerna xD

Tecknade filmer ska inte vara animerade, som dom är idag, utan dom ska vara handritade.
Det känns mycket mer personligt. Någon har liksom lagt ner sin själ i arbetet för att det ska se bra ut.

Stormamma är så bäst x)
Micke och Molle är lätt den bästa disney filmen som finns.

Beställd och klar från Amazon är nu min nya The Host.
137 kronor gick det på allt som allt, vilket är billigare än om jag köpt den här i sverige i butik (:
MEN jag får den inte förrän runt den 11:e maj - 1 juni ._.
Så, efter det kommer jag ha en pocket och en paperback.
Gillar pocket mycket mer dock.

Nej, nu ska jag kolla på True Blood och sen sova.
Och jag älskar att batterierna i mitt tangentbord håller på att ta slut! (:

Bara jag som har lust att slå personen som vill ha Taylor Swift som Pet/Wanda?
Typ why the face?


Och varför älskar jag denna photoshoppade version av filmomslaget?

"As she struggles against the hatred and disbelief in the group, Wanderer finds a helping hand in the exenctric Jeb and a protector in the kind-hearted Ian."
Hjärta på Ian.

Är dom seriösa med att jag måste vänta ett helt jävla fucking år innan jag får se The Host på bio?
Skit på er.

Men, en sak är bra, på imbd står det att Ian Somerhalder ska vara Ian.
Dock är det bara ett rykte ._.
Snart kan dom väl skriva Sophia Bush, Jensen Ackles och Jim Beaver också?

S.M skriver tydligen manuset, yey då kanske det blir bra x)
Dock har det inte kommit upp något på hennes hemsida ._.

Och inte fan verkar jag få tag på den nya versionen av boken heller




Team O'Shea - Because Edward is dead, Jacob is a dog and Jared is mean.

Jag skulle gå och lägga mig, men upptäckte en sak.
Det där extra kapitlet i The host är från Mel's POV efter att Wanda blivit uttagen ur henne.
Jag måste ha den där versionen!
Jag kommer att äga två kopior av The Host, så är det bara.
Jag vill veta om det är så som jag tänkt mig, och skrivit, eller om det är helt annorlunda.
Jag skrev ju en fortsättning på The Host för att få högre betyg på engelskan, och då skrev jag just från Mel's POV när Wanda blivit uttagen ur henne och fram till Wanda/Ian kyssen på slutet där.

Det här är från Steph's version av Mel's POV. 

I’m all alone.

It’s dark. I can’t remember where I am … or why I’m here. It’s wrong that I’m alone. Where is Wanda? I can’t see to look for her. I can’t remember how to call for her. It’s silent. I can’t feel her. I can’t feel our body.

Panic starts to set in as I wait for her voice. For her to say my name. To tell me where we are. To open my eyes so we can see. I need to hear her voice — my voice, in my softest tone, my gentlest inflection.

I wait, but there is nothing. Just me and the dark.

The panic gets worse as I try to remember. Did she shut me out again? That happened once, I know, but I don’t remember it. I don’t think it was like this, panicking in the dark. It was just nothing then.


And I don’t think Wanda would do that. Because we love each other. I remember we said that. Just before …something. I try to dredge up the memory.

We were saying we loved each other.… We were saying …

Good-bye.





GE MIG!!!?
Jag vill veta hur Jared reagerar med Mel tillbaka, om Mel känner något för Ian, hur Ian mår...
Han kan ju inte må bra, så är det ju bara.