Jag skulle gå och lägga mig, men upptäckte en sak.
Det där extra kapitlet i The host är från Mel's POV efter att Wanda blivit uttagen ur henne.
Jag måste ha den där versionen!
Jag kommer att äga två kopior av The Host, så är det bara.
Jag vill veta om det är så som jag tänkt mig, och skrivit, eller om det är helt annorlunda.
Jag skrev ju en fortsättning på The Host för att få högre betyg på engelskan, och då skrev jag just från Mel's POV när Wanda blivit uttagen ur henne och fram till Wanda/Ian kyssen på slutet där.

Det här är från Steph's version av Mel's POV. 

I’m all alone.

It’s dark. I can’t remember where I am … or why I’m here. It’s wrong that I’m alone. Where is Wanda? I can’t see to look for her. I can’t remember how to call for her. It’s silent. I can’t feel her. I can’t feel our body.

Panic starts to set in as I wait for her voice. For her to say my name. To tell me where we are. To open my eyes so we can see. I need to hear her voice — my voice, in my softest tone, my gentlest inflection.

I wait, but there is nothing. Just me and the dark.

The panic gets worse as I try to remember. Did she shut me out again? That happened once, I know, but I don’t remember it. I don’t think it was like this, panicking in the dark. It was just nothing then.


And I don’t think Wanda would do that. Because we love each other. I remember we said that. Just before …something. I try to dredge up the memory.

We were saying we loved each other.… We were saying …

Good-bye.





GE MIG!!!?
Jag vill veta hur Jared reagerar med Mel tillbaka, om Mel känner något för Ian, hur Ian mår...
Han kan ju inte må bra, så är det ju bara.