Some roads lead nowhere

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen.
Jag gillar inte Mark Schwan längre.
Han måste seriöst ha en gåva som gör att han bara behöver skriva ett jävla ord så börjar jag gråta.
Nejmen, typ.
Jag har gråtit i nästan varje avsnitt säsong sju.
Det är irriterande.

Åh, när Clay berättade för Quinn om när Sara dog.
När Julian berättar för Brooke varför han vill hjälpa Alex.
När Dan har snackat hela tiden om att det inte finns något som heter förlåtelse, och så kommer Jamie och säger; 'I forgive you.'



Bilden är från ett av dom första avsnitten, men ändå sjukt fin.

Bästa citatet från avsnitt 12 är utan tvekan detta från Clay.
Sometimes I think that we waste our words, and we waste our moments.
And we don't take the time to say the things that are in our hearts when we have the chance.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0