Jag sitter i en röd skinnfåtölj i vardagsrummet hos pappa och läser Wide Awake.
På dom tre kapitel jag läst idag har massor med känslor snurrat runt inom mig.
Shock, rädsla, glädje, orolighet och självklart har tårarna rullat.
Och i förra kapitlet fanns alla känslor där.
Jag har bara 5 kapitel kvar av de 49 kapitel som finns, och alla som läser Wide Awake har länge väntat på det 50:e och sista kapitlet som författaren har lovat ska komma.
Jag älskar sättet hon skriver på. Så mycket detaljer, och man kan verkligen se scenen utspela sig i huvudet.
Och ibland känns det som om jag skulle vara Bella eller Edward, eller Carlisle i hans kapitel.

Pappa sitter och kollar på Golden Leauge och det håller på till klockan elva, så det blir väl att lägga sig i sängen och kolla på Hem till Midgård eller något liknande sen.
Eller så kollar jag på friidrotten med pappa. Men det är typ inga bra svenskar är med, eftersom typ bra svenskar är skadade eller har slutat. Carolina Klüft är skadad, Christian Olsson har inte börjat hoppa tresteg än, utan hoppar höjd för att träna. Stefan Holm och Kajsa Bergquist har ju alltid varit vårt största hopp, men eftersom dom slutat så... Visst är Linus Törnblad ganska duktig, men Emma Green är ju inte ens i närheten av Blanca vad hon nu heter. Så dom ändra bra svenskarna som är med ikväll är ju typ "Musse", Linus, Aladji vad han nu heter, och sen tror jag inte att det är några mer.. Vet inte om Wissman är med men vi har ju iaf ingen chans till tio guldmedaljer och alla miljoner dom får. Men nej nu ska jag fortsätta läsa och gråta, och skratta och bara vara helt inne i orden jag läser.