Nothing in the world prepared me for this
Nu är tvättmaskinen igång, tumlaren är laddad och mitt rum är rent, nystädat och det ligger inte längre några kläder på kistan utan dom är instoppade i min garderob.
Det enda jag har kvar att göra nu är att komma ut ur min pyjamas, byta sängkläder och skura mitt golv.
Sen är jag redo för dagen.
Men kläderna jag ska ha på mig ligger just nu i tvättmaskinen så jag får gå i mina supersköna, rödrutiga, lite smått för stora pyjamasbyxor och en för stor tröja, med texten Korpen på, ett tag till.
Och byta sängkläder orkar jag inte göra nu, utan nu ska jag bara lyssna på musik och plugga in historian.
Halv sex så ska jag möta Micha, och så blir det att gå och äta biopopcorn och dricka en cola, och kanske äta lite lösgodis.
Nu är också sveriges dåligaste bok utläst.
Och slutet var bara ännu dåligare.
Bara jag som älskar Gavin DeGraws verison av Walking in Memphis?
Cher är ju absolut den som gör den bäst, ingen kan ens vara i närheten av henne, men han gör den ändå jävligt bra.
Men varför kom jag att tänka på Golden Heart av Mark Knopfler just nu?
Och nu måste jag lyssna på den bara för det...
Jag kan fan se albumet framför mig.
I ett stort svart... nånting, som pappa har hemma, så finns en guldigt cdfodral med ett guldhjärta på, och på den skivan finns en låt som heter Golden Heart som jag älskade när jag var liten.
Jag får fan rysningar av den låten, och nu har jag inte hört den sedan jag var typ 7.
Men nej, nu ska jag gå in i mammas syrum och leta reda på sängkläder, även fast jag skrev att jag inte orkar.