Whose side are you on?

Okej, nu har jag sett fram till avsnitt 5 av fjärde säsongen av supernatural.
Och det senaste avsnittet var ett specialavsnitt.
Och jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka om det.
För mig var det inget märkvärdigt. Det var som ett helt vanligt avsnitt.

Men om man ska kolla på bra specialavsnitt så ska man kolla på We three (My echo, my shadow and me) som är One tree hill's specialavsnitt.
Jag älskar det, och jag kan kolla på det hur mycket som helst.
Om man kollar vilket avsnitt jag sett flest gånger av oth så är det nog det avsnittet.
Det är underbart.

Fan nu fick jag lust att kolla på avsnitt 13 på sjätte säsongen. För jag älskar Leytons samtal där på slutet.
Jag minns att jag var värsta orolig över att hon skulle ha cancer ._.

Seriöst, jag blir tårögd av den här scenen. Jag är cepe.
Men som jag sagt förut, inget kan få mig att gråta som one tree hill.
Jag grät seriöst mer i den här scenen första gången jag såg den än när Dean dog, eller när Sam dog.
Och för att helt och hållet byta säsong..
Jag tror Haley's mamnma kommer dö i nästa avsnitt, alltså på tisdag. Så då blir det mer tårar.
Isf blir det tre avsnitt i rad som jag gråter till.
Fast har varit uppe i fem som högst tror jag...

Men för att återgå till Supernatural skit snabbt.
Åh vad bra avsnitt tre var!
Jag tyckte så jävla synd om Dean. Han fick praktiskt taget se sina morföräldrar dö, och sen såg han sin mamma sluta avtalet med yellow-eyes.
Plus att nu vet man en massa om Mary och John, och yellow-eyes som man inte visste förut.
För det första; Mary var också en jägare? Det är typ lite cepe.
Men jag stör mig lite på Sam. Han har börjat bli lite störd.
Men Castiel däremot, honom gillar jag. Tror jag.
Och så har vi Ruby. Nej, jag känner som Dean där. Henne litar jag inte på.
Varför skulle en demon hjälpa dom liksom?



Tårarna var inte långt ifrån här alltså.
För hon lämnade den där jävla sängen!
Och så står hon där och säger att hon inte vill att hennes barn ska bli jägare, men det blev dom.
Pga av att hon dog.

Dean - On November 2nd, 1983, don't get outta bed. No matter what you hear, or what you see. Promise me you won't get outta bed.


Nej, nu ska jag läsa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0