"A setup for a sequel." Snälla, snälla, skriv The Soul och the Seeker.
Då blir jag glad, och kommer förmodligen vara en av dom första som köper böckerna.


"I feel like The Host is my best writing." Stephenie, jag håller med dig till 300 %!  
Efter att jag läste the host så försvann Twilight och dess invånare långt ifrån min hjärna och mina tankar.
"'Okay, where is Edward. Forget it.'"
Seriöst, jag kände aldrig så när jag läste boken. För jag hade Ian, även om jag faktiskt hatade honom i början eftersom han nästan dödade Wanda. Och han kom inte in förrän efter 100 sidor.
Ian är definitivt min favoritkaraktär i alla böcker jag någonsin läst.
Så är det bara.
Haha på engelskan så skrev vi egna frågor till en bok/film mm. som vi hade läst/sett om vi ville ha högre betyg, och självklart skrev jag om the host.
Och min sista fråga var "vem är din favoritkaraktär? Tyckte du alltid om karaktären? Om inte, varför."
Och jag fick ett helt A4 papper som svar där jag förklarade varför jag först hatade Ian, och sen älskade honom.






Jag måste läsa om den här boken.
Men det som är så bra är att jag läst den så många gånger, så jag behöver bara läsa en mening så kommer jag rätt in i känslan jag hade haft om jag läst boken från början.

A double heart for a double mind. Twice the pain. 
 

“She's trapped in here, Ian. It's like a prison – worse than that; I can't even describe it. She's like a ghost. And I can free her. I can give her herself back.”
“You deserve a life, too, Wanda. You deserve to stay.”
“But I love her, Ian."
He closed his eyes, and his pale lips went dead white.
“But I love you, ” he whispered. “Doesn't that matter?”


I wasn't going anywhere, I knew that. And yet how my heart pounded when I thought of going away, somewhere, anywhere, with Ian. My Ian. He was mine, the way Jared never would be. The way this body could never be his.


“I was giving you time to sort things out,” I explained in a whisper. “I didn't want to rush you – because I know it's confusing. With Melanie.”
He jumped just a little in surprise. “You thought… ? But Melanie isn't you. I was never confused.”
I was smiling in the dark now. “And Jared isn't you."

Typ, aaaaw.